Fredag redan , jag hinner verkligen inte med mig . Tiden går ju så sjukt fort!
Melker är redan över 1 månad , vart tog den månaden vägen ? . Hoppas verkligen inte att resten av tiden går så här fort för då är prinsen stor snart !

Nu väntar vi bara på att älsklingen ska komma hem , så får vi se vad den här dagen/kvällen har att erbjuda ! Funderar på om jag ska dra med mig han till birsta så lilleman kan få några nya pyamaser , han växer ju så det knakar !
När vi var där i måndas hade han ökat 340g på en vecka och vägde då 4715, storkillen!
Så vi behövde inte komma tillbaka till veckan för vägning utan vi kunde vänta 2 veckor då han går upp så pass mycket!

Nu ska jag passa på å dricka upp teet medans han fortfarande sover , men av nån konstig anledning så vaknar han så fort jag tar i koppen så det slutar alltid med att jag får hälla ut allt!

Natten mot söndagen den 3juli kl3/4 vaknade jag av "konstiga" ryggsmärtor . Försökte somna om och fattade inte då att det var värkarna som satt igång. Men att somna om var helt omöjligt. Gick på toaletten och upptäckte då att slemproppen gått och att jag började få allt mer ont .
Ringde in till förlossningen som gav mig rådet att äta två alvedon och vila riktigt . Förlossningen kunde lika gärna dröja en vecka. Jaha , tack tänkte jag och begav mig tillbaka till sängen.
Hann bara ligga en kort stund innan jag fick en värk som gjorde så ont att jag fick luta mig mot bänken i hallen!

Väckte Niklas som inte fattade något av vad jag pratade om , och fick bara till svar att
-Inte nu .
Haha stackarn var så trött .

Somnade och vaknade om vartannat tills kl 7 ungefär , och då gav jag upp sovandet.
I samma veva vaknade Niklas , berättade allt för han igen att det förmodligen är dax idag . Han sken upp som en sol och frågade varför jag inte väckt honom tidigare ..

Vi klev upp , åt frukost och for med Elton till mormor och morfar i fall att .
Vid 9-10 tiden var vi tillbaka hemma, och jag ringde än en gång till förlossnngen då jag tyckte att värkarna börjat ta i mer. Man är ju inte allt för säker hur det går till när det är ens första barn.
Samtidigt som jag pratade med barnmorskan på förlossningen fick jag en till värk , hon klockade den men konstaterade att de  fortfarande var för korta . Och enda rådet jag fick var att fortsätta vila tills det dragit igång riktigt.

Gick och la oss på soffan , och jag somnade på en gång . Tyckte att det kändes som att värkarna avtagit , så Niklas for iväg med några kompisar och lovade att komma hem så fort som möjligt .
Och när kl började närma sig 15.30 tiden började jag få så ont att jag knappt kunde gå . Ringde Niklas i panik som kom hem .
Ringde in till förlossningen igen , dom bad oss komma in när vi ätit middag för en kontroll.
Men någon middag var inte direkt lätt att få i sig , kunde äta en halv potatisbulle innan jag nästintill kräktes , hua.

I bilen hann jag få 2/3 värkar till , nästintill omöjligt att kunna sitta still på ett säte när man bara vill vanka runt ..
For på macken och inhandlade lite nödvändigheter .

Väl på förlossningen tar Julia , en utav tjejerna i mot oss , skickar oss till ett undersökningsrum tills den "riktiga" barnmorskan kommer.
Dom sätter på en CTG kurva som visar att jag fortfarande är i sk förstadiet av förlossningen , öppen 3cm.
Vi får då valet att stanna kvar eller åka hem tills det hela dragit igång på riktigt.
Självklart väljer vi att stanna då både jag och Niklas är osäkra när det är vårat första barn.
Och för att vi är rädd att vi kanske blir skickade till Hudik nästa gång vi ringer in.

16.43 skrivs vi in på förlossningen och 17.30 får vi ett eget förlossningsrum. Jag bestämmer mig för att bada men då värkarna gör så ont från och till tar jag mig inte i badkaret . Så jag väljer duschen i stället där jag sitter ett bra tag . Värmen och strålarna från duschen tar nästintill helt bort smärtan från ryggen.

18.55 öppen 4cm och är fortfarande i latensfas . Just den stunden trodde jag aldrig att det skulle komma någon bebis under kvällen , och inte barnmorskorna heller för den delen .

Niklas är under hela tiden ett STORT stöd , pushar , peppar och hjälper mig med andningen .

Efter ett tag bestämmer jag att jag vill ha eda , så kl 21.20 kommer narkos läkaren för att lägga bedövningen .
Dom blir då tvunga att ta hål på mina hinnor för att kunna sätta elektrod på bebisens huvud och kunna höra hjärtljuden när jag ligger på sidan .
När narkosen väl hunnit sätta lokal bedövning för den riktiga eda sprutan känner jag hur det trycker på och helt plötsligt har jag öppnat mig till 10cm och krystvärkarna är i full gång . Så eda avbryts
och jag börjar krysta på sidan men byter sedan till rygg och sittläge .

Ëfter ca en halvtimme upptäcker vi att våran bebis är en liten tjurig jäkel , så  fort jag slutar krysta åker huvudet in igen och dom börjar då prata om värkdropp då mina värkar börjar avta i styrka.
Men vi försöker en stund till och ..

kl22.48 efter 1 timmes krystvärkar föds våran fina prins Melker , 3832g o 50cm lång.
 Niklas tittar på mig och bara lyser i hela ansiktet av lycka . Den absolut bästa stunden i hela mitt är när vi får se våran prins för första gången.

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag hade aldrig klarat det här en enda sekund utan Niklas stöd och hjälp . Han var helt underbar och hjälpsam på alla möjliga sätt och vis .
Jag älskar dig !

---

Det är det bästa jag varit med om och det är helt otroligt vad kroppen klarar av . Och helt utan lustgas , eda och någon annan bedövning . Självklart gjorde det jätte ont men samtidigt trodde jag att det skulle vara så mycket värre , och utan tvekan skulle jag kunna göra om det !

Vårat hjärta är nu 4v och vi älskar honom mer än allt annat , det absolut bästa som hänt oss !