Så fort något bättre dyker upp så struntar man plötsligt i alla andra ?
Tycker de där är så konstigt . Det gör mig riktigt irriterad . Jag får alltid vara den som ska försöka . Jag är trött på allt det här nu .
Jag orkar fan inte bry mig längre , men jag är ingen som struntar i mina vänner .
Men något jag måste lära mig är att bara gå vidare .

Den enda människan som jag litar på till 1000% och som jag vet kommer stå vid min sida vad som än händer är Niklas . Jag är överlycklig över att jag har världens underbaraste älskling . Självklart som det känns nu vill jag dela allt med Niklas ,
Ni som säger att det inte håller för evigt , varför inte bara leva i nuet ? . Varför tänka ut ditt liv i minsta detalj om 10 år ? . Jag är inte korkad , och jag vet att det inte håller förevigt för alla , men varför inte bara tänka possetivt ? 

Och något jag är  glad över är att mina "gamla" vänner börjat dyka upp igen. Dom har nog funnits där hela tiden , men kanske det var jag som struntade i alla denna gång ?